Hatet som ideologisk kompass

Happy international ACAB day. Leve snuthatet som ideologisk kompass

— Athena Farrokzhad

Hatet som ideologisk kompass är inte bara korkat och obildat utan dessutom drivande i en antidemokratisk våldsspiral. Det finns flera grupperingar i samhället som är drivna av hat mot sina medmänniskor. De erkänner sällan att de hatar medmänniskor eftersom våldets ideologi bygger på avhumanisering, men när det väl är dags att skrida till handling och få utlopp för sin blodtörst är det så klart enskilda medmänniskor i motståndargruppen man ger sig på.

Av någon anledning kallar vi dem extrem-höger och extrem-vänster som om de på något sätt är motpoler när sanningen är att de är ociviliserade odemokratiska ligister i symbios med varandra.

De läser "Min Kamp" eller ropar "Upp till kamp!", men det viktiga för dem är just kampen, att samtiden och historien bara kan förstås om man kollektiviserar stora grupper och förklarar för dem att de ska hata varandra. Det är så klart en fantastiskt engagerande livsstil för alla inblandade, men det är inte ett bra sätt att bygga ett samhälle.

IS är inte ett teologiskt problem

Nu ska jag predika.

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. 

Om tio år finns inte Assad vid makten och IS har antagligen imploderat. Många av de syrier som nu kommer till oss som flyktingar kommer då välja att flytta hem för att vara med och bygga något nytt. Med sig kommer de ha åsikter och värderingar de delvis plockat upp under sin vistelse Sverige. Denna folkförflyttning är en historiskt unik möjlighet att ge geografisk spridning åt våra värderingar.

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. 

Av dessa syrier är många muslimer och de om någon vet redan att IS är avskyvärda och har helt uppåt väggarna trasiga värderingar, men vilken analys vill vi göra av problemet?

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. 

När IS säger att de har den enda sanna tolkningen av profetens lära och att de tänker tvinga världen att konvertera eller dö verkar det finnas de som tänker att ett fiffigt svar vore att förklara att det minsann är VI som sitter inne med den enda sanna tolkningen av profetens vilja.

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. 

IS totala ointresse för mänskligt liv och fundamentala förakt för frihet, jämlikhet och broderskap lämnar ingen oberörd, men är det verkligen konstruktivt att utbrista "Aha! Ett teologiskt problem! Jag har konsulterat mina heliga skrifter och finner att min tolkning av följande verser visar att de de handlat fel..."?

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. 

Det vore väl helt underbart om de hemvändande syrierna säger till sina landsmän att alla, inklusive imamerna, i Sverige är övertygade om att det är upplysningstidens ideal som byggt upp västerlandets välstånd, frihet och demokrati? Att ett fungerande socialt kontrakt måste inkludera alla och eftersom vi bevisligen inte har kompatibla religiösa uppfattningar måste samhället byggas på en grund som är helt fri från religion. Att felet IS gjorde inte främst handlade om vilka verser de tolkat fel, utan att de ville bygga en diktatur baserad på religiös lag.

Låt oss enas om att IS inte är ett teologiskt problem. Nog snackat nu om hur de inte representerar riktig islam, när problemet faktiskt är att deras kalifat är själva antitesen av det fria demokratiska samhället. Tänk vilken vacker värld det blir när den tanken slår rot i mellanöstern!

Nu har jag predikat klart.